Om vi för ett ögonblick förflyttar oss till senare delen av 1800-talet förekom det sparsamt med böcker i brukshemmen. Kanske någon postilla eller liknande, det var allt. Tidningar var inte heller allmänt förekommande, i bästa fall samsades ett par tre hushåll om en tidningsprenumeration. Det var alltså ett elände för den som hade läslusta eller ville följa händelserna i landet, ja i hela världen för den delen.

Posten anlände till gam-gamla brukskontoret. Därifrån förpassades arbetarehushållens brev och eventuella tidningar till mejeriets förstuga. När det var dags att hämta den dagliga mjölkransonen klarades också postbestyren av.

Vid 1900-talets början noteras ett kärkommet initiativ. Ett par kontorsanställda tog nämligen hem böcker som sedan såldes på bokauktioner. I disponentens bagarstuga (senare maskintvättstugan) hölls auktionerna. Trots att böckerna många gånger inte var särskilt läsvärda var åtgången stor. Kontantbetalning behövdes inte. inköpen reglerades vid nästa avlöningstillfälle.

En tid senare började dessutom en hedemorabo besöka vikmanshyttehemmen för att sälja böcker och veckotidningar. Om hushållskassan tillät köptes en och annan roman och ungdomen fastnade företrädesvis för äventyrsböckerna.

Dessbättre skulle det inte dröja alltför länge innan en efter dåtidens mått mätt storslagen biblioteksverksamhet såg dagens ljus i Vikmanshyttan. En banbrytande kulturinsats är det minsta vi kan slå fast.