Gamla Vikmanshyttan > Annat se- & läsvärt > Han började skriva dikter först på gamla dar, Hobergs-Gunnar Eriksson

Han började skriva dikter först på gamla dar, Hobergs-Gunnar Eriksson

Gunnar Eriksson, oftast lystrande till smeknamnet Hobergs-Gunnar, tillhörde Emma och Fredrik Erikssons stora familj. Gunnar var äldst i raden av sammanlagt elva barn, kom till världen i Stora Skedvi.

Så gott som alla aktiva år arbetade Gunnar under vikmanshytteindustrin, i drygt 40 år som skogshuggare men även en tid som stålverksarbetare. Mesta tiden var han bosatt i Nyhyttan men också på själva bruket.

Först på äldre dagar, när Hobergs-Gunnar återfanns på ålderdomshemmet i Dalkarlsbo, började han skriva dikter, under signaturen Dalbo. Verserna kom gärna att ha anknytning till forna dagars slit och släp och de platser han hade bott och verkat.

Här nedan har vi äran att återge några av hans dikter – det blev en hel del med tiden. Hobergs-Gunnar hade ju även mycket att se tillbaka på och delade gärna med sig av gamla tider:

Ödetorpet
Nu ligger torpet öde
knappt syns stigen
som dit leder
men som gåtts
från släkt till släkt.
Vid den öppna spisens härd
vid lyset från brasans sken
gammal-moran hade sin spinnrock.
Ibland hon har väl nynnat
på någon gammal visa
ibland på någon psalm.
Men i hennes kammare
liten och tång –
den gömmer väl hjärtat
höll kärast en gång.

Tidig morgon
Vid en liten skogstjärn
med soluppgång
en juni-morgon.
En svag vind krusade
sjön sakta gungade
vita näckrosor.
Naturens väckarur har ej ringt ännu
nu börjar det ljusna
då hörs en liten fågel
han far från trakt till trakt
väcker liv i dem som vilat på natten
på sjön bildas liksom blanka lugna vägar
men i ett nu dånar ett skott
allt blir tyst en stund
men snart börjar fågelsången på nytt.
Vad finns nu kvar
ja, sjön finns kvar
allt annat är borta.

Hemkomst
Jag såg en dörr på glänt
jag såg en sommarråg
gå böljande i våg på våg.
Jag såg min far med trötta steg
gå vandrande på åkerteg
med blicken vänd mot bygden ut.
Jag såg min mor på trappans nötta sten
men vandraren en främling var
i det torp han lekt som barn

Undringar
Varför skall en del
försöka leva sitt liv
av råttor i soptunnor
en del får sin mat
serverad på silverfat
det finns barn i vår värld
som aldrig har upplevt
en fredlig dag
det blir nog skillnad på
de rikas julbord och
de fattigas.