Forna tiders bruksarbetare hade fisket som sin utan jämförelse största fritidssysselsättning. Det hörde liksom till livsföringen att koppla av med en fisketur när den slitsamma arbetet i verket eller på lantbruket inte pockade på uppmärksamhet.

Och så kunde det hända att resande efter den backiga vägen till Norn mötte underliga skjutsar. Det var smeder från bruket med sina fyrhjulsvagnar, hemmagjorda ”fordon” med starka axlar och hjul som tålde att belastas ordentligt. De var i första hand avsedda för att dra fiskeredskapen på men fick också i utförsbackarna tjänstgöra som åkdon för smederna. Ovanpå nät. Agnhåvar, sänktrossar, meter av ”agnbuttar” satt förnöjt passagerarna. Det bör kanske tilläggas att dessa åkdon egentligen vara uppbyggda på underreden till dåtidens barnvagnar.

De gamla kojorna i grannskapen utgjorde övernattningsställen när fisketurerna sträckte sig över mer än en dag. Det var förstås primitiva förhållanden som rådde i och kring dessa härbärgen, men ingen klagade. Så skulle det vara, helt enkelt, det hörde ju till atmosfären att vara lite av bohem. Att koka kaffe i den tomma maskburken hörde kanske inte till vanligheterna men hände trots allt emellanåt.

När fiskelyckan uteblev och smederna fick återvända tomhänta hem osade luften av långa svordomsramsor och löftet att ”det var sista gången” som de varit till sjön. Men när nästa veckoslut kom var det dags för en ny fisketur.

Att beskriva hur stor en lyckad fångst blivit kunde föras på varierande sätt. Si och så många antal skålpund, antal kok eller rent av en halv balja. Förvandla dessa mått till något enhetligt blev för det mesta ett stort huvudbry, men de var kanske inte heller nödvändigt alla gånger. Huvudsaken var att få koppla av från vardagen eller annan ledighet – med sin kära hobby.

I rättvisans namn ska det så här på tampen påminnas om att vår härliga natur innehöll – och innehåller än idag – ett stort antal ”fiske-sjöar”, exempelvis Gessan, Grycken med flera!