GAMLA SKOLAN
togs i bruk på 1860-talet och lades ner år 1916 då nytt skolhus stod inflyttnings-klart.
MOJSENPLANEN
där midsommarfirande ägt rum under större delen av 1900-talet, var platsen där kolhusen till de näst sista hyttan fanns uppförda. Dessa revs år 1898.
BRON VID ANGERSTEINSKA SMEDJAN
var en av de gamla träbroar som fanns i Vikmanshyttan. Här dansade bruksung-domarna under somrarna innan första dansbanan uppfördes. Kring Vikmans-hytteåns stränder fanns gott om klibbalar.
HUMLE, HUMLE
Vid Skrasselforsen hade en del smeder sin humlegårdar. Humlen användes vid bryggning av öl och svagdricka. En del av bruksbefolkningen bryggde själva sin svagdricka, som kanske inte alla gånger gjorde skäl för namnet svagt. I början av 1890-talet upphörde hembryggningen.
BRYGG- & BAGARSTUGA
Bakom de gamla bostadshusen Katten och Råttan fanns den välbesökta brygg- och bagarstugan. Exteriören finns än idag…
OLIKA MENINGAR
Det fanns en del äldre personer som hade sin särskilda syn på saker och ting. En del smeder höll exempelvis strängt på den gamla husandakten. Fast inte direkt religiösa skulle de ändå varje söndag läsa ett kapitel ur någon postilla eller bibel. — Och när de avslutat läsningen kunde de ta sig en sup!
ORTENS SJUKSTUGA
Stugan, som i början av 1900-talet tjänade som brukets sjukstuga, var byggd redan i början av 1700-talet. En gång i tiden var den också Skommar-Janne Janssons hemvist. Läge: på mark i närheten av före detta prästgården.
VALBORGSMÄSSOELD
Flydda tiders – när 1900-talet randades – valborgsmässoeld återfanns på Knåsen. En rekorderlig hög med enris – fem meter i diameter och lika hög – höggs och detta ombesörjdes av brukets uppväxande släkte. Torra träd på 8 – 10 meters längd restes runt rishögen. Det blev förstås ett riktigt präktigt valborgs-mässobål som från sin högt belägna plats syntes vida omkring. Dessutom sköt man salut med så kallat bergkrut i gjutjärnsstycken, tillverkade i Brukets hytta.
POTATISSKÖRDANDET
Vid ungefär samma tidsålder: på hösten då potatisen togs upp brukade ungdomen hålla till vid brännstålsugnen om kvällarna och stekte potatis. Det gick så till att man lade in de råa potatisarna hå heta tegelstenar i ugnens inspektionsluckor där de blev torrstekta. De färdiga rotfrukterna togs ut med en käpp försedd en spik som hackades fast. Det var en stor läckerhet med mycket hälsosam näring…
STRID OM FISKEVÅLARNA
När brukssmederna förberedde sina fisketurer blev det ofta heta diskussioner om vid vilka metvålar de först skulle slå till. Det fanns många att välja på Stora Norn. Där var Getingsten och Hällen, Stora djupet och Lilla djupet, Thurbo-vålen, Fiskbäcks vål, Enbergs vål och Björkströms, Fans påle och Mormors gryta med flera. Många fiskare försökte dessutom hålla sina vålar hemliga. Många gånger gick det bästa att meta på agn, andra gånger lyckades det bättre på mask, kan vi så här långt efteråt bara bekräfta!
TRÖSKNING – MIDSOMMARDANS
Vid nedersta dammen i Vikmanshytteån fanns en tröskmaskin på plats. På höstarna när säden tröskades hade upp till tjugo man arbete. Ett hästlass säd gick genom verket på mindre än tio minuter.
På tröskmaskinslogen, ca 250 kvm stor, anordnades midsommardans som höll på i nätterna två. Vid dessa tillfällen försvann all klasskillnad, alla dansade med varandra, om de så var från herrgården eller arbetarbarackerna. Musiken kunde utgöras av en klarinett och två fioler. Senare kring sekelskiftet 1800/1900 kom hornmusiken in i bilden, i regel var det Stjärn-Kalles musikkår från Hedemora som spelade.
DRÄNGSTUGAN
I närheten av smedjan fanns förr en drängstuga där smeddrängarna fick sova på vilskiften. Men det klagades alltid över att det var svårt att få sova i fred för alla loppor och vägglöss. Smederna brukade skämta med drängarna och säga att det var herrgårdsloppor som drängarna hade dragit med sig när det gick hos herrgårdspigorna och friade. I drängstugan var enda möbleringen en hopspikad brädlave med löshalm!
1867 ÅRS VINTER
Och så var det den stränga vintern 1867 då man kunde köra på sjöarna till i mitten av maj och samtidigt höra göken ropa. Vårsådden var inte riktigt färdig till midsommar. Det var förresten midsommardans på Landbologen( den låg bredvid Kornskruven men revs i början av 1890-alet, och till dansen kom folk klädda i skinnpälsar.
”KRINGVANDRARE”
Det var gott om fattiga människor som gick efter vägarna för att få en bit bröd och på det sättet försörja sig. Bland de regelbundet återkommande var det särskilt tre, Stor-Stina, Husby-Slarva och Varandas. Två gånger årligen kom också Hesunda-Lasse, en liten ordentlig gubbe som försörjde sig på att fila sågar.
Även positivhalare uppenbarade sig då och då. En brukade ha en tam björn med sig, en annan var spelmannen Nisshytt-Magnus med sitt dragspel – och så den mest kände, Gustaf Hurtig, den vandrande klarinettisten.