Luffartavla

En sommarmorgon på mitten av 1920-talet bodde min mamma Märta Landström, min moster och mormor och morfar Mina och Henning Eriksson i Jälkarbyn.

Min mamma var i 8-årsåldern.

Den här historien har jag fått berättas först av min mormor och sedan av min mamma alltsedan jag var liten…

” Mormor hade varit till bondgården bredvid och hämtat mjölk. Då hon var hemma igen kom en luffare förbi och frågade om han kunde få lite mjölk av mormor. Hon sade då till luffaren att gå till bondgården för där hade de mjölkat. Luffaren talade då om att han blivit avvisad därifrån, han fick ingen mjölk där.

Mormor sade då ”vänta”, så tog hon luffarens flaska och fyllde den med mjölk. Hon hade också bakat matbröd på morgonen som luffaren fick ta med sig…

”Tack, snälla, snälla frun, sade luffaren och tog då upp ur sin ränsel tre hoprullade tavlor som mormor fick välja mellan. Hon valde den här tavlan (visas här bredvid) som sedan blev inramad någon gång på 1930-talet.”

Nu har jag den här tavlan i min ägo. När jag tittar på den och minns historien får jag många tankar om nära och kära som inte längre finns med oss.

Men tänk vilken tur jag hade som fick den här historien berättade för mig.

Med vänliga hälsningar

Maivor Elg