(nedtecknat av Rickard Sundström den 17 april 1943)

Undertecknad var då 20 år å jag har allt så väl i minnet, hur det gick till på den tiden. Jag var då som mången andra lycklig vorden med min äkta hälft, då var inget annat än på lediga stunder ha som hobby att fiska. Ja, vi säger att det börjar att lida mot lördagen, då skall allt vara klappat och klart nämligen en enkel matsäck. För på den tiden var det ej frågan om finare tårtor, vi visste ej knappt vad det var, annat än hemmagjorda bullar som vi fick begagna till kaffe. Å grädden som vi köpte från Hedemora var ej så dyr som nu, men dugde bra ändå.

Jag minns att vi var fem stycken i ett lag, vi kan kalla dom för Borg, S, G, J. undertecknad Rickard. Borg ägde en koja, hon var ganska enkel, ej några lyx-saker. Ett litet bord, en stol å två stycken säten. När kvällen kom å vi skulle sova, kanske högst tre timmar, fick sätena jämte dithörande mängd bräder – märk att det ej var några lika långa – samt dithörande så kallade sängkläder som åtgjordes utav gamla rockar å gamla fällar. Så några över. Och underlakan var det aldrig tal om, kanske knappast hemma men gick gjorde det för det var ingen som klagar.

Ja, natten har förflutit med tre timmars sömn. Orrarna spelar, naturen är härlig å allt är fridfullt. Sängkläderna tages ihop å allt med dithörande material bäres ut i en närliggande bod. Å därnere fanns plats för alla fiskedon, nämligen metspön, håvar, långrevar, angeldon å ej att förglömma sänksten – så det var, vill jag minnas, en enda röra. Ja, nu har det gått en kvart, nu är kaffepannan färdigkokad och alla dricker vi gemensamt utaf det kokande kaffet med dithörande utaf det medförda förrådet hemifrån. Ekorna äro klara med dithörande fiskedon, alltid var det så att om någon skulle lägga ut en långrev så måste man vara två, likaså när man på morgonen skulle vittja den å då var det första att man gjorde att taga upp den. Jaha, säger den ene, det är flötet som i allmänhet utgjordes utaf större grankvistar. Stopp nu å samtidigt drar han upp. Den ena kroken kommer då, den andra då. Jaha, det är kräftorna som har ätit upp masken. Så låter det jaja, nu kände jag ett ryck så hårt å spänningen blir stor, tills man får se vad det är å i hopp om det skulle vara en stor abborre är det en som vi då kallade för snorjös. Om dom har sådana nu vet jag ej. Ja, det är en släng bakåt å så hem med ett kraftigt slag mot bakstammen i ekan är kroken ren å kräftorna har på nytt fått extra ranson. Fortsättningen går. Nu sitter det fast som vanligt å då är det att bara dra, ibland kan det gå bra så reven håller annars går hon utaf å då är det att beta på den andra ändan å fortsätter tills det att reven är uppe. I allmänhet är reven några meter kortare plus ingen fisk. Men nästa gång skall vi lägga den kring Stenkulln så det var att trösta sig att det skulle bli bättre till nästa gång.

Efter som jag minns var det samma otur så jag tror att det är samma fångst i dag, nämligen några snorjösar. Det skulle i så fall vara bra att ha dom nu, när det är så dåligt med fettet. Jag minns väl fast jag ej har sett någon på länge att det var en enda fetklump, men skulle det komma till kännedom bleve det nog kort på dom också, så jag ber er att ni som nu håller på att fiska med långrev, får ni några så är det bästa att tiga. Ja, sedan vi nu har tagit upp långreven har de övriga utaf sällskapet varit ute och metat, alla hade dom var sin risvål att meta vid å namnena var Krokutall, Jupvålen, Udvålen, Hälla, Kubben, Tullvåln, Tvärberget. Å så blev det hemliga vålar å dom fanns ej något namn. Men sak samma, i det flesta fall blev dom utan fisk allesammans å det var att skylla på väder å vind. Å vara belåten så det enda var att ryggsäcken var lättare när man gick hem. Å i hopp om att det skulle bli bättre nästa gång, gjordes samma resa under hela fiskesäsongen.

Ja, nu är dom ur tiden allihop, nämligen Borg, G, S, J utom undertecknad Rickard som lever kvar utaf detta sällskap. Å jag får lov att säga det var det bästa nöje att få göra sig en resa till Jessan, allra helst om vårarna när fågel-sången var igång, orrarna som bäst hördes, det var ett spel som hördes vida omkring. Nu tror jag knappast att det finns några fåglar utaf nämnda sort, i så fall äro dom få.

Ja, minnet lever å nu har den bästa tiden gått för mig, men ett ord till efter som är i bästa åren å har eder utflykt i naturen, var rädd om allt vad naturen har att bjuda på, det är det sköna och ädla å där finner man vila, lugn och ro.

Ett litet observandum, Rickard Sundströms med flera fiskeutflykt ägde således rum i början av 1900-talet !!!