Vi vill avsluta den här hemsidan med delar av ett gammalt dokument som åstadkommits om bruket och bygden, daterad år 1958. NTO inbjöd sina medlemmar till en studiecirkel med namnet ”Din egen ort – vad vet du om den?”

Resultatet efter ett omfattande arbete gav en alldeles utmärkt sammanfattning, lagom lång och överskådlig för att alla intresserade hade tillfälle att studera hembygden, framförallt kring ovan nämnda tid men också lite tillbaka i historien – och i framtiden…

Vem fungerade som studieledare, kan ni gissa? Jo den självskrivne i detta och i många andra sammanhang, nämligen Elis Dahlgren.

Vi vill passa på att tacka alla villiga och kunniga personer för alla hjälp som erhållits som också erfordrats för att uppnå ett bra resultat. Texten är naturligtvis viktig i alla situationer men vi kan inte låta bli att framhålla bilderna och illustrationerna, de är i alla fall ”pricken över i:et” Omkring ett par tusen stycken kan vi erbjuda!

Hur många innevånare finns på orten?
År 1956 fanns det inom Vikmanshyttans valdistrikt av Hedemora landskommun 1850 innevånare, därav 882 i det gamla brukssamhället och 505 i Solhaga-Granbo, eller tillsammans 1387 i det byggnadsplanerade området samt 463 i de omgivande byarna. Fördelning mån och kvinnor: 982 respektive 868.

Fördelning efter ålder:

t o m 15 år = 451 personer, mellan 16 och 20 år: 156 personer

mellan 21 och 30 år: 205 personer, mellan 31 och 50 år: 490 personer

mellan 51 och 60 år: 266 personer, över 60 år: 282 personer

Den totala folkmängden ökade med 25 personer under året 1957.

Smedgatan

Hurudan är bostadsbeståndets ungefärliga fördelning

Hyreshus
inom området finns omkring 100 hyreshus med sammanlagt ca 350 lägenheter, de allra flesta i Vikmanshytte bruks ägo. Brukskasernerna i de flesta fall 4 till 8 lägenheter om 1 rum och kök.

Enfamiljshus
i bemärkelsen egnahem till ett antal av omkring 200, därav ca 150 inom samhället och relativt nybyggda.

Jordbruksfastigheterna
är omkring 50, ej bolagets verksamheter inräknade.

Observandum: inom brukskasernerna kan en hel del störningar uppstå av trevnaden, särskilt gäller det för de stora, barnrika familjerna. Det stora antalet skiftarbetare utgör även problem i de många bristfälligt ljudisolerade lägenheterna.

”Nybyggare-områden”
Den mest omfattande nybyggarverksamheten förekommer inom egnahemsområdet Solhaga. Dessutom finns en plan Vikmanshyttetorg för byggandet av ett affärscentrum med flera större fastigheter mellan det gamla bruket och Solhaga. Enstaka nybyggen är i gång även i byarna.

Bostadsbeståndets allmänna beskaffenhet: numera relativt god.

Sanitära anläggningar med vatten, avlopp och WC – utfördes inom brukssamhället för cirka 13 år sedan. Badrum dock endast i ett mindre antal bostäder.

Serviceanordningar för hemmen. Tvättstuga med tvättmaskiner, mangel m m finns på bruket. Likaså ett varmbadhus, dock med ganska begränsat utrymme. I Jälkarbyn finns en liten bastu för allmänheten. En relativt bra badanläggning med badhytter, hopptorn m m för allmänheten finns vid Vikmanshyttesjön. Vars vatten ej är nämnvärt förorenat. Vattnet i sjön Gåran nedanför samhället är dock på grund av avloppen från bostäderna och diverse utsläpp från industrin alltför förorenat för att kunna användas till bad eller tvätt.

De lekplatser som finns inom samhället är av ganska blygsam art. De utgöres mest av sandlådor för småbarn, gunga m m.

Sommarstugeområde finns egentligen inte inom området. Å andra sidan har många familjer bland bruksbefolkningen sportstugor för fiske och rekreation vid olika sjöar, främst vid Stora Norn.

Den sista hyttan

Finnes någon speciellt stor och dominerande arbetsplats?
Ja, Vikmanshytte bruk. Järnhanteringen där har mycket gamla anor.

Av gamla anläggningar, som ännu är i bruk, kan nämnas snickeriverkstaden, byggd 1799 och Angersteinska smedjan byggd 1798 Den senare delvis ombyggd till vattenverk och det övriga till kontorslokaler. Ännu långt fram på 1920-talet stod där gamla vattenhamrar, vilka dock redan på den tiden länge varit ur bruk. Man vågar nog säga, att bruksledningen i nyare tid har visat föga känsla för att bevara de gamla anläggningarna för framtiden. Från 1900-talets början till vår tid har utbyggnadsverksamheten fortskridit etappvis och tidvis varit ganska livlig.

1915 byggdes ny masugn med tillhörande rostugn och kolhus. Vid seklets början(1900-talet) inleddes en period av ganska omfattande industriella utbyggnader. Redan fanns det bland annat ånghammarsmedja, degelstålsugnar och gjuteri. År 1915 kom bruksjärnvägen till, tidigare hade allt som producerades för avsalu på annan ort måst forslas med häst den 2 – 3 kilometer långa vägen från Bruket till järnvägsstationen. Ännu längre tillbaka före tillkomsten av SDJ fraktades järnvarorna med häst, till exempel ända till Västerås. År 1916 byggdes en martinugn av äldre typ samt en mindre elektrisk smältugn.

Gamla industriområdet

Ny transformatorstation uppfördes 1917 och utbyggdes med lokaler för elektrisk verkstad 1941. Martinugnen från 1916 ersattes 1929 av en elektrisk ljusbågsugn med 10 tons kapacitet. Senare har elektrostålverket /i dagligt tal kallad Martinen/ kompletterats med två högfrekvensugnar.

Vidare – Ett varmvalsverk med medium-, universal- och finverk färdigställdes 1919, senare flera gånger tillbyggt och utökat. Nytt brukskontor såg dagens ljus 1939 och mekanisk verkstad 1942 och ett hårdmetallverk 1947-48 samt ett rymligt färdigställningsverk med härdnings-, glödgnings-, betningsavdelningar samt utlastningsavdelning 1953.

Förekomsten av olika arbetstillfällen med ungefärliga antalet arbetare på varje plats…
Antalet arbetare vid stålindustrin var på 1870-1880-talen endast några tiotal. 1922 var de omkring 150 och 1957 var de anställda vid stål- och hårdmetallindustrierna cirka 600, därav cirka 100 tjänstemän och arbetsledare. Av arbetarna var 43 av utländsk nationalitet såsom finländare, tyskar, österrikare, ungrare, norrmän, danskar m fl. I ovanstående siffror är inte Brukets lantarbetare och skogsarbetare inräknade.

I äldre tider rekryterades smederna i stor utsträckning genom familjetraditioner, numera inte.

Jordbruket, som tidigare haft många anställda, torde numera räkna endast några tiotal arbetare på grund av den genomförda mekaniseringen även inom detta område. Bönderna klarar nu i allmänhet allt arbete med hjälp av familjemedlemmarna själva och maskinerna. Vid Vikmanshytte bruks lantegendomar i Vikmanshyttan och Jälkarbyn är nu för tiden endast 6 – 8 arbetare sysselsatta på sommaren och på vintrarna är också dessa så gott som helt sysselsatta vid industrin.

I Brukets skogar är något hundratal permanent anställda. Bönderna utför även skogsarbetet i huvudsak med egna krafter.

Jordbruket har i alla tider varit en viktig näring inom vikmanshytteområdet, vilket bland annat framgår av att de självägande bönderna i Finsta äger omkring 800 har åkerjord, vartill kommer Vikmanshytte bruks egendomar med ca 250 har. Av de omkring 53 lantegendomarna drivas åtminstone 10 numera kreaturslöst, däribland Brukets egendomar samt flera av de största bondgårdarna. Med kreaturslöst menas här ”utan kor”, ty några få hästar finns ju även vid dessa gårdar. Vid bruksegendomarna i Vikmanshyttan och Jälkarbyn fanns det för några årtionden sedan 21 hästar, nu är de bara 2.

Andra synpunkter
Något hantverk av mera ålderdomligt slag idkas knappt inom området nu för tiden. Tidigare var emellertid finstatrakten huvudort för den lieframställning som Hedemora socken sedan gamla tider har varit berömt för. Ursprungligen utförde man väl allehanda smide, mest för eget behov, vid de små gårdssmedjorna, som fanns praktiskt taget vid varje bondgård. Så småningom övergick man till huvudsakligen liefabrikation. Först var det bönderna själva som smidde ”på lediga stunder”, senare specialiserade sig många på liesmidet och övergav helt jordbruket. Så fortgick det under många släktled. För omkring 100 år sedan fanns det ännu ett 60- eller 70-tal liesmeder i arbete i denna bygd och vissa år vid 1800-talets mitt gick bortåt 60.000 liar ut över landet från Hedemora liksom stora partier till grannländerna, särskilt Norge.

I samband med laga skiftet på 1880-talet blev emellertid många smedjor rivna vid utflyttningen från byarna – och aldrig återuppbyggda.

Grundskola, musikskola, bibliotek, föreläsningsförening
Inom området finns det två folkskolor: Vikmanshyttans skola inom samhället är av form Aa, Bya skola Blb (1 – 2, 3 – 4. För fortsatta studier har eleverna tillgång till Högre Allmänna Läroverket i Hedemora. Kommunikationerna dit relativt goda. Många ungdomar från bygden utnyttjar denna möjlighet till högre utbildning.

Kommunal musikskola finns, omfattar 10 grupper i mandolin, piano, orgel och gitarr. Lärare folkskollärare Sven Renström. Vidare 6 grupper i blockflöjt och klarinett med lärare Allan Carlsson. Summa 54 elever vårterminen 1957

Kommunalt bibliotek (f.d. ABF:s) finns i Folkets hus och omfattar omkring 2500 band. NTO:s bibliotek i NTO-lokalen har 320 band.

Vikmanshyttans Föreläsningsförening har varit verksam på platsen i mer än 50 är (bildades år 1905). Enligt verksamhetsberättelsen för verksamhetsåret 1956-57 hade föreningen 297 medlemmar. Ganska betydande med hänsyn till platsens storlek. 10 föreläsningar och en konsert hölls under nämnda period. Åhörare i medeltal 66 personer per föreläsning.

Egen församling inom statskyrkan?
Nej, ingår som en del i Hedemora landsförsamling.

Anor? Nej, någon kyrkobyggnad finns icke. De som är intresserade av kyrkobesök är hänvisade att fara till Hedemora kyrka eller det gamla kapellet i Norn. Gudstjänst hålles ej regelbundet i Norn. Gudstjänster äger rum då och då i andra lokaler såsom Bya skola, en samlingssal i ett av pensionärshemmen. I byggnadsplanen för Vikmanshyttetorg i samhällets centrum ingår även ett församlingshem med kyrksal.

Det kyrkliga intresset kan betraktas som ganska svalt bland befolkningen, framför allt inom brukssamhället. En komminister med expedition för kyrkliga ärenden är bosatt i Vikmanshyttan.

På platsen finns inga egna frikyrkliga församlingar. Betaniaförsamlingen (pingströrelsen) och Frälsningsarmén i Hedemora bor dock på platsen. Dessa församlingar har också då och då offentliga möten i Vikmanshyttan. Baptisterna har söndagsskola i Vikmanshyttans skola.

Politiska partier och representation
Samtliga: Högern, folkpartiet, centerpartiet bondeförbundet, socialdemokraterna och kommunisterna.

Ledamöter i kommunalfullmäktige i Hedemora landskommun: 35 ledamöter totalt –

fördelat: 18 socialdemokrater, 10 centerpartister, 4 folkpartister, 2 högern och 1 kommunist

därav inom det aktuella valdistriktet, det 4:e: 7 socialdemokrater, vardera en representant från centerpartiet, folkpartiet, högern och kommunisterna

Politiska ungdomsorganisationer: Endast SSU har egen organisation på platsen. 140 medlemmar och rätt livlig verksamhet noteras. I övrigt finns spridda medlemmar av SLU och FPU.

Politiska kvinnoorganisationer: Den enda som finns på platsen är socialdemokratiska kvinnoklubben med 40 medlemmar-

Intresset för politik är inte så stort. Vissa frågor med mera direkta ekonomiska verkningar på allmänheten såsom skattefrågor kan dock ibland ge anledning till livliga debatter när folk träffas.

Finnes hembygdsförening och hembygdsforskare på orten?
Någon hembygdsförening finns inte men flera medlemmar av Hedemora Gammelgårdsförening är bosatta i samhället och bygden runtomkring. Det är ingen som gör anspråk på att kallas hembygdsforskare, men det finns dock många som är starkt intresserade av hembygden och studerar dess gamla kultur eller dess natur. Detta gäller dock huvudsakligen folk ute i byarna.

Källströmska smedjan

I Vikmanshyttan finns ingen hembygdsgård och inte heller någon större samling fornminnen. De fornsaker som tillvaratagits har i allmänhet införlivats med samlingarna i Hedemora Gammelgård. En hel del gamla kulturföremål finns även i privat ägo, särskilt på gamla släktgårdar. Stigersgården i Bya är ett sådant exempel där man funnit några gamla yxor, bland annat en flintyxa av trindyxetyp vilket väl anses bevisa att det fanns folk i trakten redan under stenåldern.

Här kan också nämnas att en av de gamla liesmedjorna finns bevarad i sitt ursprungliga skick hos Källströms i Granbo. (sedan 1980-talet flyttad till Bruksmuseum i Vikmanshyttan). Ett fornminne av omtvistad art är den s.k. Arvas eller Härvas hög på åkern mellan Bya och Norrhyttan. Enligt en gammal tradition skall en gång för länge sedan en ”prinsessa” Arva eller Härva ha blivit begravd där.

Speciella skönhetsvärden, utsiktspunkter eller utflyktsmål?
Något sådant av mera vittberömd art finns inte. Vikmanshyttan är ju inte heller någon turistort. Den bästa utsiktspunkten är väl krönet av Kartjärnskullen, 252 meter över havet, där slalombackens torn står. Brukssamhället är dock från denna utsiktspunkt praktiskt taget bortskymt av en mellanliggande bergås Knåsen.

Ravindalen vid Norrhyttan skulle kanske ha varit ett mera känt utflyktsmål om den inte råkat komma i skuggan av grannen Säterdalen i Säter. Norrhyttedalen är också numera delvis ”förstörd” ur naturskönhetssynpunkt genom att en högspänningslinje från St. Skedvi till Vikmanshyttan dragits fram över den.

Folkdans och folkdräkter? Något folkdanslag finns inte men flera medlemmar av föreningen Folkdansens Vänner i Hedemora bor inom vårt område. Vikmanshyttans Spelmanslag, omfattande 14 herrar, spelar allmogemusik och uppträder i sockendräkter. I övrigt är det numera sällan man ser någon som bär folkdräkt.

Hembygdsproblem
Bristen på hembygdsmuseum har väl mindre betydelse, då samlingar från kommunen finns förvarade på Gammelgården. Ett hembygdsproblem är väl den bristande samhörigheten inom området mellan å ena sidan brukssamhället med dess befolkning av skiftande ursprung och å andra sidan folket i bondbyarna. I gamla tider fanns det dock betydligt större motsättningar, för att inte säga fiendskap inte minst i politisk och ideologisk bemärkelse mellan bönderna och ”bruksarna2. Nu har man blivit betydligt tolerantare på detta område.

Hembygdsfilm och/eller hembygdsbok?
En sockenfilm för Hedemora inspelades i slutet av 1930-talet av dåvarande överläraren A.W. Heimer i Vikmanshyttan. Någon egentlig hembygdsbok finns inte. Hedemora är en av de få socknar som ännu inte har någon sådan bok. En del material till ett sådant verk har dock samlats på frivillig väg. Lars Rabenius bok ”Wikmanshytte Bruk” (1945) kan ej anses vara en egentlig hembygdsbok.

Vilka organisationer på ideell grund finnes utöver de religiösa och hembygdsföreningar
NTO:s lokalförening 780 Viktoria är 63 år gammal (1958). Aktiviteten har växlat mycket under årtiondenas lopp, men verksamheten har aldrig varit helt vilande. Toppar med höga medlemsantal och livlig verksamhet under tidigare perioder inträffade 1899 med 118 och 1921 med 122 medlemmar. Föreningen har tidvis haft livlig junior- och scoutverksamhet.

Vikmanshyttans Rödakorskrets bildades för 15 år sedan och hade 165 medlemmar år 1957.

Vikmanshyttans Idrottsförening bildades 1919. De idrottsgrenar som med större eller mindre framgång har idkats av föreningen är: fotboll, badminton, ishockey, skidåkning (bland annat CRU-loppet), slalom (SM-tävlingar 1942), orientering, tyngdlyftning och husmodersgymnastik. Föreningen har för närvarande 183 medlemmar.

• Vikmanshyttans Tennisklubb – bildad 1948.
• Vikmanshytte Skytteförening – bildad 1940
• Fackliga organisationer (1958)
• Metall, lokalavdelning 420 medlemmar
• SIF (industritjänstemannaförbundet) 58 medlemmar
• SALF (Arbetsledareförbundet) 22 medlemmar
• Andra sammanslutningar (1958)
• Vikmanshytte Koop. Kvinnogille 30 medlemmar
• Vikmanshyttans Schackklubb 30 medlemmar
• Vikmanshyttans Bridgeklubb 25 medlemmar
• Uchatiusgillet 80 medlemmar
• Lokalbeståndet för dessa föreningar:
• NTO-lokalen i Granbo (1899)
• Folkets hus (1939) – tidigare lokaler i Mojsen (1914)
• Hemvärnsgården
• Brukshotellet (för SIF och Röda korset)
• Hobergsstugan (VIF)

Finnes affärscentrum? Är det modernt och välförsett?
Nej, Enligt byggnadsplanen skall dock ett sådant byggas i området Vikmanshyttetorg. Hittills är dock endast en fastighet färdig här.

Kooperativa

Platsen är tämligen välförsedd endast när det gäller speceribranschen. Sådana butiker finns sålunda vid Tallgatan, Vikmanshyttetorg, Solhaga samt ute i byarna Jälkarbyn och Norrhyttan. I övrigt är det ganska dåligt ställt med affärer. Där finns även en bok- och pappershandel (Granbo). Ett bageri i Västanå. Delvis torde bristen på lämpliga lokaliteter vara orsaken till det dåligt utvecklade affärslivet.

Kooperationen intar en relativt stark, för att inte säga dominerande ställning. Enda konkurrenten inom samhället är Arnes Livsmedel. Butiksbilar med specerier, charkuterier, fisk samt bryggerivaror m m besöker byarna. Bland det som saknas kan nämnas en bättre sortering i järnvaror, skor, damkonfektionsartiklar – och mycket annat.

Befintliga näringsställen? Knappt tillfredsställande. Något pensionat eller någon restaurang finns inte alls till allmänhetens tjänst. Brukshotellet är reserverat för Brukets tjänstemän och gäster som besöker bolaget i affärsärenden och dylikt. På arbetarnas matservering Mojsen kan man få en enkel måltid om man beställer i god tid. I övrigt återstår endast Folkets hus konditori.

Hurudan äro kommunikationerna med andra orter?
De flesta förbindelserna är med Hedemora stad. Landsvägsbuss går fyra turer till och 5 turer från Hedemora på vardagar och 3 turer i vardera riktningen på sön- och helgdagar. 6 järnvägståg eller rälsbussar avgår varje dag i vardera riktningen från Vikmanshyttans järnvägsstation, alltså till Hedemora – Avesta – Krylbo och Säter – Borlänge o.s.v. Detta gäller alltså 1958.

Järnvägsstationen ligger emellertid i Jälkarbyn 3 kilometer från bruket, 2 kilometer från Solhaga och l kilometer från Granbo. Busslinjen berör direkt bruket, Solhaga, Granbo och Jälkarbyn. Inga direkta bussförbindelser med andra orter än Hedemora. Taxistation finns i Solhaga och många av invånarna har numera skaffat sig egna motorfordon. Vägarna delvis av mindre god beskaffenhet, detta gäller inte minst inom själva samhället.

Andra synpunkter
I detta sammanhang kan framhållas att viktiga institutioner och tjänster som t.ex. apotek, tandvård, sjukhus, läkare m.m. helt saknas på platsen. En distriktssköterska och en hemsyster finns emellertid. En herrfrisör finns men inte en heltidsarbetande damfrisörska. I viss mån torde bristen på lämpliga lokaler vara orsak till att vissa serviceyrken saknar utövare.

Eric Ahlans

Finnes på orten teater- och musikliv?
Ja! Diverse föreningar har under tidernas lopp sysslat med amatörteater. På senare år är det väl endast NTO och SDUK som tidvis haft sådan verksamhet.

Musikliv: Vikmanshyttans Musikförening (Hornmusikkår) bildades 1922 med en redan 1916 bildad sextett som stomme. Den har cirka 25 medlemmar (1958) och håller konserter då och då samt medverkar vid andra föreningars fester m m.

• Eric Ahlans orkester spelar modern dansmusik, 7 personer och en kvinnlig vokalist.
• Spelmanslaget- 14 man spelar allmogemusik.
• Vikmanshyttans Hembygdskör, cirka 40 medlemmar.

I övrigt finns det många enskilda musikutövare på olika instrument. Flera amatörkomponister finns även.

Riksteater: omkring 3 operetter i Folkets hus per säsong. Tidigare uppfördes också skådespel.

”Annan förnöjelse”

• biograf finns i Folkets hus, i regel 3 föreställningar i veckan
• dansmöjligheter – modern omväxlande gammal dans, i regel lördagar under vintern,
  på sommaren dans på utedansbanan på Knåsen
• andra begivenheter – nyårsvakor, revyer, valborgsmässor, fester vid midsommartid, luciafirande.
  Lekaftnar anordnas regelbundet av NTO
• många vikmanshyttebor söker sommartid avkoppling med bad och friluftsliv vid sportstugorna

Så slutar rapporten med förhoppning om fortsatta hembygdsstudier. Två områden: naturen respektive kulturarvet, ligger högst på önskelistan