Vikmanshytteborna har alltid varit ett natur- och friluftsälskade folk. Behovet att koppla av från ett slitsamt arbete var en bidragande orsak, Chansen – och även för den delen behovet – att bättra på den egna och/eller familjens försörj- ningsvillkor var säkerligen en annan drivkraft. Vårt sistnämnda påstående var helt naturligt mera framträdande förr i tiden…

Förekomsten av många, många sommarstugor runt omkring vid de talrika sjöarna utgjorde en av de viktiga ingredienserna, den härliga och variationsrika naturen en annan förutsättning. Att kunna förpassa sig till nämnda lokaler skedde mestadels per cykel eller till fots, Nu åberopar vi ”gamla tider” – så småningom kom andra färdmedel in i bilden som bilen och mopeden

Skogen inbjöd – och förstås ännu inbjuder – till fina bär- och svampmarker och var ”så lagd” och full av energi hände det rätt ofta att hemmets behov av bränsle egenhändigt ordnades utan större prut.

Sjöarna hade förr et dubbelverkande inflytande. Avkoppling förstås, men här kunde också – med en portion tur och skickligt, samt tålamod – familjens middagssovel fixas för flera dagar framåt. Besöksfrekvensen var mycket hög, både under somrarna men också vintertid.

Jakten och här återkopplar vi till skogen och därutöver färdigheter i skytte: jakt av olika slag har alltid tilldragit sig stort intresse. Att kunna kvalificerade sig till något av bygdens många jaktlag var mycket stimulerande eller på ett eller annat sätt skaffa jaktmark. Traditionen var stark och det hände ofta att intresset gick i arv från far till son – inte särskilt ofta med kvinnligt deltagande.

Fullt med ekor

Vi skulle nog kunna räkna upp ett stort antal kära utflyktsmål under årens lopp. Men vi nöjer oss med att nämna det närmast liggande, Vikmanshyttesjön. Sjöns fiskevatten var minsann väl frekventerat längre tillbaka, av äldre generationer brukskarlar som ofta hade försett sig med en egen ”farkost”, en eka som dåtidens båttillverkare förfärdigat.

Vår ena bild får illustrera sistnämnda situation: det fanns gott om ekor vid sjöstränderna. Det rådde mycket, mycket stillhet och ro på gamla bruket i gamla tider. Mycket av den härliga sinnesstämningen finns dessbättre kvar. På den andra bilden får vi se hur en båtreparation kunde äga rum, av herrar Uno Sandberg och Uno Berglund.

Uno Sandberg & Uno Berglund ordnar sitt flytetyg

Största förändringarna av de yttre förhållandena har ju skett inom de skogliga domänerna. De stora avverkningsmaskinerna har mer eller mindre ändrat om i skogslandskapen! Och en del bruksbor som kommit upp i åldrarna påstår att fiskelyckan var större om man blickar tillbaka i tiden.

Det var bättre förr, eller !?