När 1900-talet randades fanns det gärdesgård på båda sidorna av Tallgatan. Stängslet sträckte sig ända bort till hobergsskogen, där bruksfolket hade sina kor på bete på somrarna. Ganska många av brukets arbetare hade egna kor, när dessa om vårarna för första gången släpptes ut på bete, då var det något av extra helg.

Ett annat vårtecken, som alltid slog in, var att samhället gästades av fattiga människor som gick efter vägarna för att få en bit bröd för sitt uppehälle. Bland de regelbundet återkommande var det särskilt tre personer som väckte uppmärksamhet, nämligen Stor-Stina, Husby-Slarva och Varandas. Ett par gånger om året uppenbarade sig också Hesunda-Lasse, en liten ordentlig gubbe som för-sörjde sig på att fila sågar. Han lär ha varit en mycket skicklig hantverkare.

Positivhalare kom då och då. en brukade ha en tam björn med sig, en annan var spelman och lystrade till namnet Nisshytte-Magnus. Ännu en spelman brukade dyka upp, Gustav Hurtig. Hans klarinett hördes på långt håll och den företagsamme vagabonden ordnade också då och då med dans, ett ofta muntert men oskyldigt folknöje. Unga som gamla ställde upp.