Här följer ett något annorlunda bruksminne med historiska vingslag, berättad av pensionären Jan Fredrik Söderlund, boende i Utah, och nedtecknad i mars månad 1938. Det hörde till saken att denne Söderlund var en träets man men när arbetsuppgifterna alltemellanåt tröt var tvungen att pröva på andra jobb. I detta fall att bryta silver…

I Silverhagen mellan Kartjärnskullen och Nyhyttevägen återfanns silvergruvan. Det var från början optimistiska lycksökare i ledningen för gruvan som förväntade sig mycket av ”Kattjärns slumrande miljoner”. Det var en urmakare från norbergstrakten som basade för verksamheterna. Själva brytningen sysselsatte fyra man. Gruvan var ett tiotal meter djup, för uppfordringen fanns en liten lave och en anordning som drogs för hand. För sorteringen av malmen, den så kallade vaskningen, anlitades kvinnor under sommarmånaderna. Gruvans siste chef var snickarmästare Jan Erik Löfgren.

Att driften inte blev så långvarig som man räknat med berodde nog inte varken på malmens kvalitet eller förekomsten storlek. Utan av helt andra omständigheter. Man hade fått in en riktig kanalje i ledningen berättade Söderlund, som påstods ha lagt beslag på likviden för ett parti levererad malm och sedan givit sig av till Amerika. Så illa slutade det lovande projektet i Silverhagen – vi tycker nog att initiativet var värt ett bättre öde. Och det blev åter dags för ”trägubben” Söderlund att jobba i och med trä!

PS
Jo, denne J F Söderlund i Utah förekom även i andra sammanhang, exempelvis när bruksborna planerade att bygga ut föreningslivet på bruket eller i omliggande bygder – då upplät han gärna sin röda stuga för mötesverksamhet. Ett sådant initiativ skedde när Folkets husföreningen kom till, redan år 1907.