En enkät om ”det mest betydelsefulla” för 1900-talets Vikmanshyttan
(tyckare: Länarth Brötegård – juli 2007)
Jag har gjort ett försök att klassificera brukskulturen som levt och frodats under gångna år under 1900-talet, vad gäller följande
- byggnader/anläggningar
- föreningar med flera sammanslutningar
- enskilda vikmanshyttebor
helt utifrån de insatser som kommit idagen kollektivt eller enskilt ur ideella, politiska och/eller fackligt arbete.
Resultatet har blivit 3 tolv-i-topp-listor.
Vad/vem har bidragit till att bruket och bygden levt upp, levt vidare, åstad-kommit livsviktig gemenskap och framtidstro. Naturligtvis subjektivt! Bara detta att jämföra olika tidsepoker kan vara nog så vanskligt…
Detta är mina listor, välkommen att bidra med dina listor, gärna med motiveringar…
Folkets hus
BYGGNADER/ANLÄGGNINGAR
- Folkets hus
- Mojsen
- Bruksmuseum
- Kartjärnsbacken
- Brukskyrkan
- Vikmanshyttevallen
- Kooperativa/Stentryckeriet
- Sporthallen
- Vikmanshyttebadet
- NTO-lokalen/Bystugan
- Tennisanläggningen
- Elljusspår
VIF
FÖRENINGAR, MED FLERA
- VIF-idrottsföreningen
- Metall-avdelningen
- Arbetarekommunen
- Musikkåren
- Hembygdsföreningen
- Dansorkestrarna
- Kvinnoklubben
- NTO Wiktoria
- Tennisklubben
- Föreläsningsföreningen
- Ungdomsklubben
- Scoutkåren
Ruben Elg
VIKMANSHYTTEBOR
- Ruben Elg
- Gunnar Sandberg
- Elis Dahlgren
- Eric Carlsson
- Axel Sundström
- Emil Elg
- Albin Andersson
- Astrid Hagman
- A.W. Heimer
- Göran Granberg
- Musiker-Erik Eriksson
- August Persson
Kommentar: vi har frågat runt bland infödda bruksbor om deras syn på ovan-stående spörsmål och fått ett samfällt svar: ofantligt svårt att åstadkomma en representativ sammanfattning. Några har förordat en mera kollektivt tänkande jämfört med ett enskild insats, en enstaka sammanslutning eller en viss byggnad.
I sistnämnda fallet har i alla fall Folkets hus – och Mojsen – framhållits liksom idrottsanläggningarna i Kartjärnsbacken, vid badplatsen, Vikmanshyttevallen eller tennisbanorna. Gamla Knåsen finns med i sammanhanget liksom bruks-museum. Vad gäller föreningslivet framhålls grundpelarna: det politiska, det fackliga och det kulturella (som musik, fortbildning och idrott). Hade inte omnämnda ingredienserna fungerat så bra hade inte heller övriga verksamheter haft sin givna plats. Och så till det enskilda handlandet: här kommer. som vi nyss nämnde, de samlade, kollektiva insatserna in i bilden. Det går naturligtvis att plocka fram personer som uträttat mycket, mycket för ”Vikmanshyttans bästa”- som varit verkliga ambassadörer för samhällets och bygdens framåtskridande, men enigheten, sammanhållningen och pliktkänslan har många gånger varit A och O.
Ja, ja, vi har försökt att göra en ”speciell” återblick vad 1900-talets Vikmans-hyttan anbelangar. Vi visste redan på förhand att uppdraget var svårlöst – men vi har gjort ett seriöst försök…
1900-talets Vikmanshyttan… inte allt var frid och fröjd, förstås!
Här ovan har jag försökt förmedla något av det som gjorde Vikmanshyttan till det bruksamhälle många av oss kunde glädjas och vara stolt över. För att komplettera bilden av ”Vårt älskade Vikmanshyttan” – och inte undanhålla vad som hörde verkligheten till – måste några rader av mindre goda iakttagelser få vara med på ett hörn, ej i kronologisk ordning eller rangordnat av betydelse:
- nedläggningen av den gamla stålindustrin 1976/77
- alltför få arbetstillfällen(och en procentuell hög inpendling bland arbetskraften)
- föreningslivets successiva ”utarmning”
- sämre och sämre service i samhället
- den folkmängdsminskning som rått under seklets två sista decennier
- kooperationens försvinnande – osv osv
Vi kan hitta många olika orsaker till det nya Vikmanshyttans situation. Tyvärr har Hedemora kommun varken kunskaper och resurser att satsa på kommunens ytterområden, kanske speciellt dåligt för Vikmanshyttans del. Men den allra största anledningen till att det har blivit som det blivit, ambitionen är sedan länge borta, pratandet och fina slogans löser sällan aldrig några problem, utan handling –efter fullgjord planering!