När Vikmanshyttebruket av Stora köptes upp
då satte man till Wallenberg sitt stora framtidshopp.
De ord som då han sa: ”det får inte läggas ner”
de klingade så ljuvligt i örat på var smed.

Men ingenting blev så som man hade tänkt och trott,
att reducera jobbet hade Stora väldigt brått.
Martinen som var hjärtat i själva proceduren,
den flytta dem till Söderfors, sen sluta dom med lurn.

Sen stora långa bilar fick färdas många mil
med ämnen som i smedjan skulle bliva till ventil.
Det är ett sätt som ledningen kallar rationellt.
Fast många tycker nog förstås det blott är originellt.

Men åt det andra hållet där byggdes verket ut
så kallvalsverk och färdigställningen såg pampigt ut
Ja, vissa garantier vi trodde då vi fått
att vårat gamla bruk det skulle gå i vått och torrt.

Och en gång varje år så kom Stora och la fram
med hjälp av sina overhead en massa diagram
där kurvorna var många, dom gick båd upp och ned
och visade att lönsamheten halkade på sned.

”Ni måste jobba mera och effektivare,
nu smedjan sackar efter, ta och gör nånting åt de,
Vi ska nog klara loppet, om bara vi hjälps åt,
båd företag och arbetare är i samma båt”.

Men stämningen var ändå som oftast glad och god
och wienerbröd och kaffekoppar fyllde varje bord.
Fast en gång var det någon som öppet tvivlade.
”Det går så onda rykten, säj, vad ska vi tro om de?”

Då tände vice VD:n som om han var av krut:
”Nu får det uppå såna rykten absolut bli slut!
De saknar alla grunder, det kan ni väl förstå,
när flera millioner här och nu vi kostat på!”

Då tvivlaren blev lugnad, beskedet lät ju bra.
(Trots alla investeringar som görs i Kanada).
Han tog sin boss vid orden och kände säkerhet
Om någon, bör ju bossen vara den som säkert vet.

Men ”herrar dom kan svamla, dom har inga komplex.
Knappt har man räknat rösterna från valet -76
förrän dom kastar masken och alla hämningar.
Nu är vi ej i samma båt, nu är vi främlingar.

(text: Astrid Hagman – melodi: Balladen om Gustav Blom)