MIDSOMMAR 1982 – SOMMARTALARE LARS HULTÉN
”Midsommarfesten är vår kärleksförklaring till det stycke av vår jord där vi lever med djupt förgrenade rätter. Midsommar, sommar, alla bär vi inom oss minnet av en midsommar som inte varit som någon annan. Ängar och åkerrenar lyser som väldiga rabatter av midsommarblomster, prästkragar, skogsnäva och blå-klockor och i de övriga dungarna sjunger och kvittrar fåglarna och i kvällens skymning svärmar de tysta nattfjärilarna.
När vi firar midsommar är det min förhoppning att det ska föra med sig en ljus och ny framtid för vår bygd, med nya arbetstillfällen – nya arbeten för ung-domen, som ännu inte fått något arbete och för de äldre som blivit utan…”
MIDSOMMAR 1985 – SOMMARTALET AV ELLEN ELG OCH FRAM-FÖRT AV MI BRÖTEGÅRD
”Även om allt tycks gå i gamla fåror så finns här i alla fall mycket som är nytt, mycket som är pånyttfött. Vi har eget spelmanslag, Daldockorna, som med ungdomlig fräschhet, musikalitet och spelglädje är en njutning, vi har en egen bruksdräkt som av energiska vävare och andra handarbetare blivit en mycket vacker symbol för slitstyrkan, uppfinningsrikedomen och det vackra. Färgerna från järnet, sotet, elden och slaggen är mäktiga tillsammans…
Låt oss också tacka den tappra skara entusiaster som går under beteckningen Vikmanshytttebygdens Traditioner, som med okuvlig vilja, ansträngning och ambition genomför dessa arrangemang, år efter år.”
MIDSOMMAR 1989 – SOMMARTALARE DAN ERICSON
”Smaka på ordet Midsommar – det är mjukt och behagligt. Midsommar är helg-ernas helg. Många av oss kommer säkert ihåg när torparna kom ner till bruket och slog av gräset i dikesrenarna och på grönytorna – hur vassa liar skar genom det frodiga gräset. Jag kommer ihåg mängden av blommor som låg här vid stången och som vana kvinnohänder band slinga och kransar av. Minns hur karlarna drog till skogs och hämtade björkruskor att klä alla trappor och för-stugekvistar med. Många tog björkris och band tjocka mattor som lades vid trappuppgången.
Det här området med badet, gamla fotbollsplanen, stallet och ladugården med vagnslider och halmstackar var något av centrum för oss som var barn på 40- och 50-talen.
En organisation som verkligen bidrog till gemenskap är idag en 70-åring, inte vilken jublar som helst – där är VIF, Vikmanshyttans Idrottsförening. Vad har inte denna förening och dess ledare betytt för brukets ungdom.
Leve sommaren och VIF!”