Gamla Vikmanshyttan > Vikmanshyttebor > Arvid Lönnqvist – frenolog och affärsman

Arvid Lönnqvist – frenolog och affärsman

Arvid Lönnqvist

Arvid Lönnqvist

Arvid Lönnqvist föddes år 1886 i soldatstuga i Granbo by. I åttaårsåldern flyttade han med familjen till Vretbo, där Knåsen blev hans ungdoms tassemarker, vilka han bar med sig i hjärtat hela livet.

Efter skolan arbetade Arvid tillsammans med sin far med kolning och torvbrytning för Wikmanshytte Bruks räkning. Även detta – markerna runt Stensan och Skånan – satte djupa spår och han berättade gärna om ”Skånanskriet” och mjölkhämtningen i Gälbo fäbodar. Men även storstadslivet lockade. Och i 20-årsåldern flyttade Lönnqvist till Stockholm, där han till en början arbetade på en mekanisk verkstad för att senare övergå till studier. Bland annat genomgick han en massage- & sjukgymnastkurs samt deltog under 4 år i den utbildning i freno-logi som då fanns i huvudstaden. Efter fullbordade studier tjänstgjorde han dels på Serafimerlasarettet som sjukgymnast och massör och dels inom samarit-vården.

Så småningom kom affärslivet att utgöra basen för Arvid Lönnqvist medan sjukvården och frenologin fick komma i andra hand. I Stockholm trivdes han mycket bra, han återvände dit ett flertal omgångar och många och glada var historierna om tama ekorrar i Humlegården, isiga kälkbackar i Vita Bergen och somriga kaffekorgsutflykter till den lummiga Hagaparken.

I Karlskoga mötte granbosonen med tiden ännu ett stycke av sitt öde, nämligen Vendla Jarlén med vilken han ingick äktenskap år 1918. Sina sista 25 åren till-bringade han i hemtrakten, dels i Hedemora och dels i Granbo. Strax före julen 1949 öppnade han i sin födelsestuga en liten bok-, pappers- och diversehandel, vilken han drev fram till sin död år 1957.

I yngre år sysslade Arvid Lönnqvist mycket med frenologin, både genom att ta emot människor för konsultation (karaktärsbeskrivning, yrkesrådgivning m m) och dels genom att resa omkring och hålla föredrag samt deltog i offentliga diskussionsaftnar i ämnet. Senare delen av hans liv räckte varken tid eller krafter för detta, men intresset för frenologin höll i sig, och det kom att förbli hans viktigaste bisyssla ända till livets slut.