Eskil Holst

Som vallpojke vid 13 års ålder började Eskil Holst karriär. Han kom att arbeta i drygt ett halvsekel, 51 år närmare bestämt. Utbildade sig till smed som var dåtidens arbetsaristokrater på Wikmanshytte Bruk. Den sista tiden på 1960-talet före pensioneringen sommaren 1968 var han sysselsatt som förrådsman.

Så långt var det mesta vanligt och gick sin gilla gång. Att ”Holsten” engagerade sig i företagets företagsnämnd och representerade sina metallkamrater visste de flesta i verket. Han var inte rädd för att påtala brister och ”sånt som inte stod rätt till”. Var han rent av obekväm ibland, för vissa potentater?

Vi är då framme vid sommaren 1968 och Eskil Holst hade fyllt 65 och gjort sitt sista skift. Den traditionella avskeds- och kaffefesten väntade då de aktuella veteranerna skulle hyllas med minnesgåva och blommor – och bli skjutsad hem, även detta enligt gammal sed.

Festligheterna genomfördes, men utan Eskil Holsts närvaro. De tidigare arbetskamraterna fick efter ett tag reda på händelsen och blev minst sagt förargade, ja rent av ursinniga. Eskil Holst namn saknades på listan över avgående pensionärer, Eskil Holst var helt enkelt bortglömd. Det var företagsledningens mening. Arbetskamraterna var av annan uppfattning, allt bottnade i att Holst varit obekväm för viss arbetsledning. Hur det nu än var, det var ett allvarligt misstag – en mycket sorglig historia.

Omkring en och en halv månad efter Holst sista arbetsdag ringde hans telefon. Budskapet eller rättare sagt frågan som ställdes var om Eskil Holst kunde komma ner till jobbet för tänkt avtackning. Men den ännu rakryggade bruksar´n tackade nej. Hade inte passat förut så var inte lönt att komma nu… det var Eskil Holst besked.

Bortglömd efter 51 år! Inget värdigt slut för Eskil Holst alltså. En färgstark person som verkligen hade gjort rätt för sig i jobbet. Kafferepet kunde han förstås vara utan men att ångra sitt handlande när det gällde att tala om brister i arbetsmiljö, arbetsledning och orättvisor i lönesättning med mera – allt som påtalades skulle ju kunna förbättras. Att representera sina arbetskamrater tog Eskil Holst på fullaste allvar…