Gamla Vikmanshyttan > Gamla industrin > Ett historiskt vingslag: Ture Omberg blev den siste bruksdisponenten

Ett historiskt vingslag: Ture Omberg blev den siste bruksdisponenten

Ture Omberg

Ture Omberg

Ture Omberg blev alltså vikmanshytteindustrins siste bruksdisponent. Han lämnade sin befattning i maj månad 1967. Ytterligare ett blad i brukshistorien kunde skrivas. Omberg kom till Vikmanshyttan år 1953 och sejouren blev så-ledes omkring tolv år. Eran ”bruksdisponenter” hade nått slutet – och andra tider väntade! Först i raden av disponenter i Vikmanshyttan var Carl Reinhold Ulff (brukschefen som såg till att världens bästa verktygsstål fabricerades i Vikmans-hyttan med början av 1860-talet) som utsågs år 1848 när hans far Otto Friedrich inte längre fanns i livet. Därefter följde i tur och ordning Henrik Gahn, Tom Bergendahl, Gunnar Liberg, Folke Sandelin, Gustav Tidholm och Arvid Olsson – den sistnämnde som hade brukschefens roll från början av Wikmanshytte Bruks-tiden (årsskiftet 1921/22) fram till pensioneringen år 1953

WIKMANSHYTTE BRUK UNDER TURE OMBERG
Här nedan hittar den intresserade läsaren en sammanfattning av vad som hände med och vid Wikmanshytte Bruk under Ture Ombergs disponentgärning:

  • 1953 En ny anläggning togs i bruk för glödgning, härdning och övrig efterbehandling. I Turbo (verksamheten vid sulfitfabriken och sågen tillhörde WBAB) stod en modern ångpannecentral färdig
  • 1954 Sulfitfabriken fick en ny kokare
  • 1956 Beslut togs om ombyggnad av finvalsverket
  • 1958 Klart i finvalsverket, nu beslutades om upprustning av smedjan
  • 1959 Smedjan ombyggd, på tur stod manufakturavdelningen
  • 1960 Full kapacitetsutnyttjande på både stål- och massasidan
  • 1961 Manufakturen ”tipp topp” , mediumvalsverket fick nästa upprustning
  • 1963 Första etappen av mediumvalsverkets ombyggnad klar, förbättrad kvalitet åstadkoms, liksom ökning av kvantiteterna noterades. Ett bolag i USA bildades för förädling av valstråd
  • 1964 Mediumvalsverket helt färdig. En tioårig moderniseringsepok var till ända
  • 1965 Försämrad lönsamhet vid turbofabriken på grund av låga priser. Brist på arbetskraft i stålverket gjorde att produktionsapparaten inte kunde utnyttjas fullt ut. Försäljningsbolag bildades i Italien.

En relativt stark expansion kan tyckas under Omberg-tiden. Och den uppfatt- ningen kom idag hos gemene anställd. Många problem fanns förstås att lösa men en ganska djupt rotad framtidstro rådde. Men det pratades och diskuterades en hel del och skaran ”tvivlare” växte allteftersom, tyvärr. Var inte gjorda moderniseringar under Ture Ombergs tid tillräckliga och vad hade ansvariga ”utgivare” i bakfickan…

Aj, aj, det mesta gick på tok med de gamla verksamheterna, det blir den kort-fattade slutsatsen. Ture Omberg förstod fuller väl vad som skulle hända – eller kunde hända – med vikmanshytte- och turboindustrierna. Och skyndade iväg, till en toppbefattning vid ett stålverk i Värmland.

PS Antalet anställda under Ombergs tid ökade med omkring 175 personer och omsättningen nära fördubblades från 29 till 51 miljoner kronor.