Informationsträff på Folkets hus

Samgåendet mellan Wikmanshytte Bruk och Stora Kopparbergs specialstålverk i Söderfors Bruk blev en långt mer komplicerad procedur än vad de ansvariga kalkylerat med. Brukens organisationer och produktionsprogram visade sig mera arbets- och viljekrävande än vad som förutsätts,

På förekommen anledning var det inte så konstigt att de bruksanställda krävde en fullödig information – och det bjöds flera tillfällen då det informerades och en och annan frågestund.

Hur stod det då till med Vikmanshyttan i jämförelse med Söderfors. Meningarna var nog delade men sammanfattningsvis ansåg vikmanshyttefolket att Vikmanshyttan hade

• en mera långtgående förädling
• ett flexiblare varmvalsverk (en uppenbar fördel när det gällde valsning av mindre poster
• smedjan ägde större mångsidighet
• manufaktureringen stod inför en utbyggnad
• ett tandemkallvalsverk installerades (1973), som gjorde Vikmanshyttan

till en av världens största tillverkare av kallvalsade produkter (=band)

Ärligt talat blev satsningen i Vikmanshyttan inte alls så helhjärtad som de anställda trott och hoppats på. I stället började man nedmontera delar av vikmanshytteindustrin. Till och med hjärtat i den gamla hanteringen gick i graven, nämligen smältverket (martinen) lades ner.

Bilden härintill är från en informationsträff i början av 1970-talet. Hela den så kallade dansrotundan i Folkets hus var fylld till sista stol.

Det var väl vid det här laget som tidigare känslan med viss optimism förbyttes till allt mer ”svarta dagar”. Att omdaningen skulle sluta som den gjorde – total nedläggning med undantag för verksamheten i kallvalsverket (som togs över av Fagersta AB) blev chockartad, på många plan.