En gren av forna tiders allmogesmide, liesmidet, var som störst redan i mitten av 1700-talet. Det förekom i snart sagt varje by med självaktning. Men hantverket var av ännu äldre datum, traditionen var stark även i det fallet – arbetet gick i arv från far till son…

Vid nyssnämnda tidpunkt fanns omkring 150 liesmedjor i Hedemora socken. Av dessa ungefär 60-talet i vikmanshyttebygden. Att mycket tid och möda lades ner behöver väl inte sägas och arbetsdagen var oftast mellan fem på morgonen till nio på kvällen.

DÅLIGT BETALT

En normal årsproduktion låg på cirka 70-talet dussin och gällande prislista gav en klar indikation på att liesmidet inte var särskilt luckerativt. Mellan 6 och 10 kronor per dussin var ingen ovanlig prisuppgift. Det blev givetvis inte många kronor över per arbetsdag när förekommande utgifter betalts. Den låga inkomsten gjorde att många söner trots stark känsla för familjens arv sökte sig till bättre betalda yrken.

Bäcklunds liesmedja i Seebäcken

Laga skiftet under senare hälften av 1800-talet då byarna sprängdes gick hårt åt allmogesmidet, inklusive lietillverkningen. Smedjor flyttades, smedjor revs. Det gamla invanda fick ge vika.

Första lördagen i februari hölls varje år marknad i Hedemora. Dit kom ofta många köpvilliga och penningstarka personer. Jämtlänningar, hälsingar, malungsfolk och till och med marknadsbesökare från Norge gjorde staden den äran. Stor kommers med dåtidens mått mätt förekom.

TILLVERKNINGSMETODERNA

var till en början mycket primitiva. De hjälpmedel som fanns gjordes av smeden själv. Ett 1-2 decimeter långt järnstycke upphettades och viktes till ett spår där eggstålet väldes in. Därefter kom päning (= slå ut lien till rätta bredden) och slätning. Omkring 20 värmningar behövdes innan lien var färdig. Tillverkningsmetoderna förbättrades successivt. Andra hjälpmedel som fjäderhamrar kom in i bilden och den elektriska energin.

Råmaterialet förfinades också. Vikmanshytte- och turboindustrierna tillverkade ett ”färdigt” stål som sedan förädlades av liesmederna till bygdens ”världsberömda” liar och skäror.

Traktens sista liesmeder var verksamma in på 1940-talet. De sista utövarna var Karl Nilsson i Utah och Edvard Bäcklund i Norrhyttan.