Gamla Vikmanshyttan > Brukssamhället > Vikmanshyttevägarna i fokus

Vikmanshyttevägarna i fokus

Hedemoravagen rustades

Hedemoravagen rustades

Östra Nygatan, bland andra, asfalterades

Östra Nygatan, bland andra, asfalterades

Östra Nygatan, bland andra, asfalterades

Och så en skräckbild före upprustningens tid

Tidsmässigt handlar det om andra hälften av 1960-talet. Ett av bruksbornas samtalsämnen, kanske rent av det största, var standarden på befintligt vägnät. I fokus fanns både vägsträckningen från bruket intill Hedemora och flera bitar av själva samhällets gator, förlåt vägar.

Det var ju inte tal om några problem som uppstått den senaste tiden, nej det rörde sig om mångåriga brister som påtalats åtskilliga gånger. Vad gäller Hedemoravägen slogs emellertid alla rekord – så dåligt skick som i maj 1967 hade inte observerats tidigare. Inte heller vägarna, speciellt de som härrörde till den gamla delen av samhället, fick godkänt.

Vägarna var alltså på allas läppar. Bland all ilska förekom en hel del ironi bland ortens trafikanter. Nedanstående verser diktades av en försigkommen medborgare med ädel rimkonst:

På vår stadsväg om våren är det
tjälskott och slikt
och vid Mässingsbo där far man
fram på åkern en bit.
För på vägen där kan man inte
alls komma fram
ibland gropar, ibland åsar och allt i slam.På en stadsväg om sommaren är
resterna kvar
kan det finnas nån som säger:
den som spar han har
för på bilar är efterfrågan inte
så stor
Trots att vi numer är hedemorabor
På en stadsväg om hösten är det
lerigt och dant
”oj och jåj” vad bilden uti alla
kurvor slant.
För de bönderna de kör upp på
vägen direkt
ifrån traktorn rasar lera,
”lera och träck”.På vår stadsväg om vintern är det
nog allra bäst
för på se man varken tjälskott,
Varken lera å träck.
Men med sand är det lika, det är
inte så bra
för vår väg är krokig runt om åkrarna

(texten kunde sjungas på melodin: ”På en byväg om våren…”)

Efter regn kommer solsken, sägs det. Vikmanshyttebornas solskenssaga blev så småningom verklighet. Hedemoravägen rustades upp och blev värt namnet väg och i samhället försvann de gamla grusvägarna och asfalten kunde välkomnas. Men inget skedde utan viss vånda, tycks vi komma ihåg…