Bo Berggren

– På ett bruk som Vikmanshyttan betyder den mänskliga gemenskapen mera än på de flesta platser. Orsaken är naturligtvis det beroende vi alla har av ”Bruket”, alldeles oavsett om vi nu är smed, konsumföreståndare eller något slags tjänsteman. Det gamla brukssamhällets kanske största styrka ligger just i den djupa mänskliga gemenskapen, baserad på ett beroendeförhålllande. För oss måste det vara väsentligt att skilja av det gamla brukssamhällets avigsidor men med varsam hand ta vara på dess oskattbara tillgångar och plantera in dem i vårt moderna samhälle.

Orden med mycket eftertanke i är vårtalarens i Vikmanshyttan, förvaltningschefen vid Specialstålverken Bo Berggren. Uppskattningsvis 200 – 300 bruksbor i alla åldrar samlades vid Vikmanshytte-Folkan på valborgsmässoaftonen för att hälsa den kärkomna men avvaktande våren välkommen. Ungdomsorkestern i Hedemora med Gunnar Gustafsson som ledare inledde valborgsmässofirandet och fick för sitt framträdande mycket varma applåder. Enligt gammal tradition fanns också Hembygdskören på plats för att sjunga in våren. Nu tog dirigent Per Ullén och hans sångare lite försiktigt med det där med våren men fastslog i alla fall i första numret att ” Vintern rasat ut”.

Så åter till vårtalet. Direktör Berggren talade vidare om respekten för det enskilda och troheten mot det gemensamma. Han gav ett par exempel:
-Vi skall respektera att människor är olika, har olika behov och intressen. Trots alla påståenden om motsatsen vill jag hävda att det moderna samhället uppfostrar oss till individer i betydligt högre grad än förr. Jag tror inte det gamla brukssamhällets fällor räcker till längre för alla särarter så låt oss därför avstå ifrån att ens försöka placera någon i rtt visst fack.

Den samhällsgemenskap som ett brukssamhälle erbjuder har rubbats genom kommunsammanslagningen. Jag vet att det har erbjudit svårigheter. Det är min förhoppning att det värde som dock rymmer i förenade resurser skall överskugga nackdelarna och att det därav skall komma en än starkare gemenskap. Därtill fordras trohet mot det gemensamma, som också innebär uppoffringar.

Nå men ”Bruket” då – var kommer ”Bruket” in i bilden när vi talar om gemenskap? Ja, låt mig mig då få återkomma till det där jag sa om att vi alla var beroende av ”Bruket” – och det är nog samt. Men kom samtidigt ihåg att Bruket är ännu mycket mera beroende av oss, vi som arbetar där. ”Bruket är vårt” har det sagts på bruken. Jag skulle till och med vilja säga att ”Bruket är vi…” Kan gemenskapen blir större?

Vårtalaren ifrågasatte inledningsvis bl.a. om han skulle lyckas överrösta smällarna. Ja, det gick riktigt bra för de närvarande ungdomarna visade denna sista april större hänsyn än på mycket länge. En och annan smällare ekade förstås i den kyligs vårluften men hela firandet gick utan mankemang. Når sedan majbrasan hade tänts på åkern nedanför Folkan bröt fyrverkeriet lös – men så ska det ju vara.

Måtte nu VÅREN ha hört välkomsthälsningen och det fyrfaldiga levet.

Sammanfattningsvis: Många ansvarsord i en allvar tid. Mycket att fundera på, allt inte riktigt lätt att smälta – men allt precis som vardagen trots valborgsmässofirandet på programmet!