I slutet av året 1912 stiftade Thore Viklund först bekantskap med denna världen. Han var en genuin brukspojke, född in i det respekterade smedkollektivet genom fadern Axel.
Direkt efter avslutad skolgång i mitten av 20-talet började Thore som springpojke. Därefter blev det utlastningsarbete i gamla stålboden och sedan fungerade han som hårdhetskontrollant. I början av 40-talet lärde sig Thore yrket som blev hans slutgiltiga: härdare.
Det stora ungdomsintresset var fotbollen. Thore utvecklades till en mycket duktig spelare, en av de allra bästa som bruksföreningen haft i sina led. Centerhalvplatsen var vikt för honom.
Tekniken stod inte så högt på den tiden, men träningsviljan var desto större. I regel deltog fler än 22 spelare under träningarna så det var enkelt att dela i två lag. Fotbollsplanen låg centralt till, vilket säkert bidrog till det stora intresset. Thores karriär avslutades några år in på 40-talet sedan brukslaget avancerat till seriespel i dåvarande elitserien. (Det var förresten i den vevan, eller strax efteråt, som Vikmanshyttevallen kom till.)
Så till de uppdrag som Thore gav sig i kast med. Först var det tal om engagemang i ortens Ungdomsklubb där han under 30-talet skötte sekreteraresysslan. Under dessa mycket år rådde bl.a. utbredd arbetslöshet. Under nästkommande årtionde tog sig Thore an Folkets husföreningen. Fastigheten var ny och åtskilliga slantar behövdes för att amortera lånen. Thore fungerade som sekreterare och den utomordentligt duktige August Persson klarade finanserna. Men mycket arbete fordrades för att ruljansen skulle gå ihop. Biografen drog till en början ett tungt ekonomiskt lass, därefter danstillställningarna.
I mitten av 40-talet knöts Thore till kommunalpolitiken, först i taxeringsnämnden. 1950-51 valdes han in i fullmäktige, Hedemora landskommuns ”regering”. Tio år senare blev han dess ordförande.
1954 fick Thore förtroendet att gå in som Arbetarekommunens ordförande, ett uppdrag som han innehade i åtta händelserika år, bl. a. under ATP-valet. 1960 utnämndes han även till nämndeman, något som kom att intressera honom mycket.
1967 kom sammanslagningen av landskommunen och staden Hedemora. Nya kvastar skulle sopa, tycktes det, och för Thore tog de flesta kommunala sysslorna slut. Han yttrade en gång sedan storkommunen varit verksam i tio år:
”– För min del var jag från första början positiv till bildandet av storkommunen. Men att administrationen skulle öka så enormt kunde jag aldrig tänka mig.”
Då och då hade Thore tid för en god bok, liksom för egnahemmet i Granbo med tillhörande trädgård. Som pensionär blev det fråga om mera tid, den vi kallar fritid.
Hedersmannen Thore Viklund lämnade det jordiska 1984. Låt det sägas om honom att han var den borne politikern: Han hade inte svårt för att prata och hans lugna uppträdande ingav både respekt och förtroende.