Ett av de gamla hedervärda yrkena som för länge sedan gått sin undergång till mötes är liesmidet. För omkring ett och ett halvt sekel sedan lär det ha funnits omkring 150 liesmedjor i hedemorabygden. Drygt en tredjedel av dessa var lokaliserade till Vikmanshyttan med omnejd. Inte bara det genuina hantverket försvann utan också de gamla smedjorna utplånades. I våra trakter har vi dessbättre en välbevarad smedja kvar, nämligen Källströms smedja i Granbo. En hel del utrustning och inventarier finns kvar. Måtte detta kulturhistoriska minne vä’l bevaras till eftervärlden.
(Källstromska smedjan finns numera att beskådas vid bruksmuseum i Vikmanshyttan , väl omhändertagen och sevärd )
Liesmidet har uråldriga anor. Det var nåra nog en regel att yrket gick i arv från far till son. Med traditionerna växte ett kunnande fram som skapade aktning vida omkring. Finsta-liarna var kända och såldes även utanför landets gränser – de exporterades i stor skala till Norge. 60.000 liar per år kunde avyttras och för kommersen utgjorde då den dåtida marknaden vintertid i Hedemora en mycket viktig ”språngbräda” för bygdens tillverkare.
Smederna hade det oftast dåligt ställt och det berättas att vissa uppköpare utnyttjade denna belägenhet på ett rent oförskämt sätt. Prutandet visste ibland inga gränser.
Råmaterialet köptes för lång tid sedan från Säter. Sedermera var järnbruket i Turbo en säker leverantör och under 1900-talet kom utgångsmaterialet från Bruket i Vikmanshyttan. Ett särskilt liestål smältes fram till smedernas fromma.
Mycket finns naturligtvis att berätta om detta hantverk. Det har till och med skrivits dikter om smederna och deras slitsamma värv. Författarinnan Kerstin Hed har till exempel ägnat smeden Litens Anders Ersson ett kärnfullt epos, Sista versen på eposet följer:
Det är ro kring allting som är äkta.
Det är någonting som gör en trygg
när man ser, att inga bördor mäkta
riktigt bryta ner en riktig rygg !
Huru gott med alla tåligt trogna
av den hårda mödans ädla börd!
Och hur tröstefullt, att ett ax får mogna,
innan lien rammar det till skörd!