Gamla Vikmanshyttan > Gamla industrin > Det första CRU-stålet

Det första CRU-stålet

Vi har lyckats ”snappa upp” några intressanta fakta kring den första tillverkningen av CRU-stålet, det stål som i början av 1860-talet minst sagt gjorde succé olika verktygsmakare världen över.

Efter ett igångsättningsår, det vill säga år 1859, följde en tid då det nya stålet provades av bland andra Dormsjö bruk & mek. Verkstad, Joh. Svengrens verkstad i Eskilstuna, Bispbergs gruvfält, Albert Stille i Stockholm. Tillverkningen uppgick till omkring 15 ton.

Användningsområdena skiftade från framtagning av mejslar, stansar, diverse knivar och saxar, sabel- och värjklingor och svarvjärn. Stålet märktes redan från början med CRU 01, CRU 02, CRU 03, CRU 1, CRU 2, CRU 3, CRU 4.

Ett nytt degelstålverk stod färdigt år 1863 och samtidigt övergick man från belgiska till engelska deglar. Året därpå kunde ”den stora användningen” note-ras, nämligen vid fabrikationen av gruvsläggor. De nya släggorna av CRU-stål visade upp en hållbarhet som inte förekommit tidigare, av annat material. Detta resulterade i att Wikmanshyttan igångsatte egen tillverkning av färdiga gruvsläggor med en så god lönsamhet att hela CRU-projektet bars upp av denna manufakturering.

De första beställningarna kom, från ovanämnda eskilstunaföretaget John. Svengrens, C.O. Öberg, Statens Gevärsfaktori, från bruken i Hallstammar, Furudal, Finspång och Söderfors. En viss export kunde också märkas.

Kilopriset låg till en början på en krona och 17 öre, en relativt hög tillverk-ningskostnad. Fyra år senare hade priset sjunkit till under kronan, till 94 öre per kilo.

Expansionen ägde ju rum under disponent Carl Reinhold Ulffs tid, denne man som visade sig vara en kunnig och energisk person. Han skaffade sig också respekt bland såväl egna medarbetare som presumtiva kunder. Och vid 1862 och 1864 års industriutställningar i respektiva London och Stockholm hade CRU-stålet en framträdande plats. Liksom vid Världsutställningen i Wien, året var 1872.

Degelstålverket genomgick successiva utbyggnader och effektiviseringar, fler ugnar installerades och därmed fanns plats för ett större antal smältdeglar.

Det finns förstås en hel del mera att återge av den framgångsrika ”Wikmanshytte-sagan”, vi lär återkomma till denna lyckliga tid i Brukets industrihistoria.