Gamla Vikmanshyttan > Annat se- & läsvärt > Jordens undergång

Jordens undergång

Smeden S. var en gång vid sjön Kartjärn för att meta. Då han höll på att fånga agn vid en våle gick trossen på håven av och den bastante brukskarlen föll baklänges i vattnet. Tur i oturen hamnade han på riset i vålen, varifrån han kunde kravla sig upp i ekan igen.

Detta hände i slutet av juli månad, högvärme rådde. Smeden rodde iland och klädde av sig för att torka kläderna. I närheten fanns ett stort hallonfall och medan kläderna torkade gick han i bara adamkostymen på fallet och åt hallon. Smeden hade stort helskägg – och för att skydda huvudet mot den brännande solen hade han virat ihop en stor björknäver till en hätta.

Brukets kvinnor brukade ibland plocka sina hallon på nämnda fdall. Även den dagen kom några bärplockerskor dit. Visiten blev emellertid inte särskilt långvarig. Åsynen gjorde att de skyndade hem och berättade om vilken underlig figur de hade sett vid hallonfallet. En del trodde att det var aposteln Petrus, andra åter gissade på något forntida djur medan somliga bedyrade att det rörde sig om potentaten själv från underjorden. Han hade troligen kommit upp ur något gammalt gruvhål som fanns i närheten.

Det här hände samtidigt som en religiös sekt hade sina möten i bygden. Händelsen gav näring till allehanda spekulationer. Det talades om att jorden skulle förgås, den yttersta dagen var nära – ja, en del personer bestämde till och med dagen och klockslaget när det skulle ske. Och nu var det tydligt att den underliga figur som varit synlig på hallonfallet var en uppenbarelse och ett förbud för vad som komma skulle.

I närheten av sjön och hallonfallet fanns ett högt berg. Där samlades man till ett nattligt möte, utrustade med gitarrer och sångböcker. Man sjöng och spelade hela natten i väntan på den stora händelsen. Men ingenting inträffade och på morgonen när regnet började strila ned återvände den förväntansfulla skaran hem till vardagens göromål, trötta och genomvåta. Och besvikna kan vi gott förmoda.

Sp småningom kom sanningen fram, att det var smedens otur i samband med sitt fiskebestyr som åstadkommit det hela. Små orsaker kan få stora verkningar, en slutsats vi gör kring en gammal bruksepisod.